Helheten som gör bra

I helgen har vi varit på minisemester i Göteborg. Förutom att jag kände den första lisebergskanin vi träffade (som jag någonsin träffat!) så var det andra saker som jag börjat att reflektera över sedan hemkomsten.
Vi är ingen tv-tittande familj, mest på grund av mig. Jag tycker inte om den frånvarande blick min dotter får när hon tittar, inte heller hennes ilska när vi stänger av. Det blir som en drog, kanske för att hon sällan ser på tv.
Förstå mig rätt, min dotter ser på tv, ofta filmer i min telefon. Men jag uppmuntrar hellre till annat, men tycker att det är användbart i vissa situationer. Typ nu när vi har varit på semester och vi vuxna vill hinna äta upp.
 
Hur andra gör är upp till dom.
 
Men den som verkligen inte trivs vid tv:n är jag. Jag har svårt för det passiva, att inte kunna interagera med omgivningen. Skärmtid finns det ju gott om ändå... Den lilla tid som vi såg på tv på kvällen var verkligen nog för mig.
 
Semestern har gjort mig väldigt uppmärksam på vad jag mår bra av, vilken takt, mat o vanor.
 
Jag tycker inte om att ha en tv i bakgrunden, äta oregelbundet, sova så länge jag vill. Jag vill hellre må bra, vara lycklig, vakna lugn o glad. Det är värt att avstå kortvarig impulsiv lycka.
 
(skulle ni sagt det för fem år sen..  Tja. Åsikten vore föga troligt då...)
 
Så då gör jag det jag gillar. Att äta gott o hälsosamt mestadels, går upp i tid, läser, renoverar, städar, tänker, leker, älskar. Ja, ni vet. Hade jag haft tv-tid inklämd hade vi aldrig hunnit nåt, för vi hinner knappt utan ;-) 
 
Men GÖTT med semester! Äggoljetempera verkar ha torkat....