Rydsbos renovering

Så jag begav mig rakt ut i skogen mot grannbyn. Första biten gick väl an, men sedan fick jag känslan av att det tog stopp. 

Jag är ju lite räddhare vid elledningar och rotvältor också, så en skogsavverkning var en utmaning. Men jag fortsatte och tog sikte.Mot eken.

Vilket jag gjorde rätt i! Äntligen ute ur snåret genom skogen, fortfarande med rak kurs. Det går ju finfint det här. Betesmarker måste vara det behagligaste att vandra på!

Efter några tegar tågar jag in i skogen. Igen.

Rakt fram var det ja. Snår är ju ett meck att ta sig igenom. Totalt ovärt. Är det här igenväxta betesmarker? Jag fattar liksom inte.

För såhär tänker jag att en skog ser ut. Lätt att gå i, just nu aningen sumpig. Men fin att vara i. Då tycker jag om skog!

En stöter på allt möjligt i skogarna....

Men så skymtar jag äntligen hus! Min kompass har alltså lett mig rätt! GPS funkar ju inte direkt mellan byarna, så jag var inte helt hundra på var jag var 😄

Ungefär här tänkte jag väl; wow! Jag gick hit på under en timme genom skogen! Nu tar jag bussen tillbaka.  Men nejdå, jag tog lite vatten och bestämde mig för att ta en annan väg genom skogen hem.

Allt gott så. Går genom bokskog hem, knappt sumpig och helt utan snår. Exemplarisk att spatsera i, jag önskar att skogen hemmavid var mer så. 

Ungefär precis efter jag har tagit detta fotot när jag har kommit ut på betesmarker inser jag att jag har hoppat rakt in bland korna. Ojdå. Jag kilar mot närmsta staket,  men är fortfarande osäker på om jag är ur hagen. Och just precis, det var jag inte. Turligt nog var där inga kor, så jag häver mig ut under staketet.

Att trakten är stenig har jag förstått, och det är inte för inte som ortsnamnet Stenshult finns.

Nu börjar det bli bekant igen!

Ser ni vad vackert vi har det? Det är liksom november! 💕 Anyhow. Jag börjar vid detta laget att bli smått uttråkad. Jaha, nu hittar jag hem detta hållet. Men vad händer om jag fortsätter att gå i skogen? 

Tja. Sanningen är att det inte var många snäpp från att jag gick vilse. Men jag vet också att när det verkar som mest vilse är en nästan hemma. 

Så. Lite drygt en timme senare, mör i kroppen och dyblöt av regn och gyttja ackompanjerat med sådana kardborrar som finns i skogen  hoppar jag in i duschen och njuter av värmen.