Njutningsmorgon på glasverandan
Jag tycker om att vakna i stillhet. Kanske för att jag vet att den inte kommer att vara alltför länge till. Att en ny rytm kommer att styra. En rytm där jag får anpassa mig och leva efter ett litet knyttes behov. Känns fint, men jag njuter av detta nu.
I luften vibrerar en längtan och förväntan. Första barnet som föds på Rydsbo. 62 dagar kvar.
Jag roar mig med det jag kan om dagarna. Torrtovar och planerar hur en madrass ska sys, spjälsängsskydd och var skötbord ska vara.
Min logiska del av hjärnan har lagt av till förmån till bebishjärnan. Men ibland blir det lite skrivande också. Det är de små figurer som syns i bilden på en bricka. De motsvarar 2017 års ensemble. Sommarteatern dröjer, men jag vill ha klart vissa saker innan bebisens nedkomst, såsom fotografering och råmanus.
