Ett fel närmare rätt

Idag fortsatte vi med garderoberna. Med husguden vid sättugnsplattan hoppades vi på att varje fel skulle vara ett närmare rätt.


Rummet skulle tömmas och jag skulle fixa pärlspont på garderoben samt sätta i hop dörrar. Planen var att det skulle vara inflyttningsklart i morgon.


Här ska sängen stå... Jag rättade till några grejer på den andra garderoben, och ska även fixa till pärlsponten på dörrarna då de slagit sig pga jag tänkte fel vid uppsättningen.


Oavsett hur mycket en tänker så märker jag att felen kommer ändå, och att det verkar vara så jag lär mig. En nyttig läxan, då jag har haft svårt för att acceptera att jag gör fel och svårt att ta kritik. Det har bättrat sig avsevärt senaste året. Både tack vare renoveringen och skrivarlinje.

Huvudsaken är väl att en lär sig av misstagen,  och inte gör om dom(för det mesta i varje fall). En får reflektera mycket i efterhand, så.begriper en till sist hur det ultimata sättet hade varit. Verkar det krångligt så är det oftast en själv som har krånglat till det...


Vi behöver inhandla lite hörnlister, så det är inte helt klart(utöver målning då, det blir klart först till sommaren med det sista av det). Men vilken skillnad när listerna kommer upp! Wow!


Murstocken ska målas vit, en takbräda ska upp, golvlister ska dit, garderobsdörrar ska på plats och sen ska garderobsinredningen också på plats.

Sen! Sen kan vi flytta in.... Jodå. Tidsplanen ser ut att hålla.

Egentligen hade jag nog behövt att hålla kväll, men jag behöver skriva på sista uppgiften på kursen. Tänkte nog bege mig till teatern för att få ro i huvudet att skriva, om än det är lördag. Bara jag inte fastnar vid pianot som förra gången 😄

Känns skönt att kursen snart är slut. Det har varit lite väl mycket att jobba femtio procent och plugga 100 % samtidigt. Listan över saker som behöver göras tar aldrig slut, och då är det för mycket samtidigt för mig. Antagligen för att vi renoverarparallellt. Tur att det blir återhämtning under julen, det kommer behövas! 
#1 - - Lillebror:

Ta hand om dig och kom ihåg att fika ;) Kram

Svar: det kan jag nu när tusen kilo lyfte från mina axlar 😊
Sara